Emma.

Här skulle jag kunna skriva om hur mycket jag uppskattar och älskar min kära vän Emma, men istället snor jag rakt av en text som hon har skrivit om mig. För att ni ska förstå hur jävla bra jag är! Nä, inte riktigt. Däremot för att ni ska förstå hur galet grym denna pingla är som kan skriva såhär vackra saker om någon annan och formulera sig så bra att man vill läsa mer! Och mer. Och ännu mer!

Här är bloggen hennes: http://notitlefound.blogg.se/
Och här kommer texten:

"Tänk att något så (egentligen) litet kan växa sig så stort. Som ett bisting som blivit infekterat, vilket har resulterat i att man varit tvungen att amputera. Det var inte meningen att det skulle bli såhär, och ändå blev det så. Jag förstår att du inte menade något illa, kära vän. Men även om man inte gör saker med vilje så kan det bli fel. Jättefel, och det slutar ändå med att någon blir sårad.

Du är en av mina absoluta favoriter. Vi har så roligt, du och jag. Vad vi än gör. Jag älskar att vara med dig, för du får mig att känna mig uppskattad. Du vill veta saker om mig, säger jag att jag mår dåligt vill du alltid veta varför, och säger jag att något nytt har hänt lyssnar du jämt intresserat. Som om det verkligen var något intressant jag höll på att berätta (vilket det oftast inte är).

Vi har så många minnen tillsammans, och ändå har vi bara känt varandra i tre år. Det känns som om vi tillsammans har hela livet bakom oss, vilket ger mig någon form av trygghet. En känsla av välbehag och lugn.
Jag vet vart jag har dig, och jag hoppas att du vet vart du har mig. För jag försvinner ingenstans, även om det går snett ibland.

Jag är så glad att du finns i mitt liv, även om du är som du är ibland. Jag är inte rädd att säga till om jag tycker att du betett dig dåligt, om du fattar dåliga val osv, för jag vill bara ditt bästa, alltid. Du är yngre än mig, men oftast märks inte det. Du är väldigt skärpt, otroligt smart, och du kan ta vara på dig själv. Men det stoppar inte mig från att få en beskyddande-känsla gällande dig.

Du är en otroligt fin och ödmjuk människa, Ingrid. En sån person som alla borde få ha i sitt liv. Jag är glad att jag hittade en när jag bara var 16 år. Tänk, då var du 14, blond och jätteliten. Trots det, klick.

Jag har älskat dig sen dag ett, och jag kommer att fortsätta älska dig tills dagen D, för hur skulle jag kunna sluta älska dig?

Du är speciell, otroligt speciell, och jag älskar det. Det känns egentligen otroligt löjligt att vara ledsen över en sån bagatell, men är det inte så? När människor man älskar gör något känns det tiotusen gånger värre än om det hade varit vem som helst?

Jag hoppas du förstår mig, för jag förstår dig. Ditt sätt och tänka och jag förstår på ett sätt varför du valde att inte berätta. Jag är på ett sätt likadan. Lika rädd för att behöva visa mig svag och ledsen.

Men i fortsättningen, lova att inte vara rädd för det med mig. För jag är här för det. För att vara ledsen med dig, för att vara rädd med dig, för att stötta dig när du behöver det, skratta när du behöver det, gråta när du behöver någon att gråta med, och älska dig lite extra när du verkligen behöver extra kärlek.

Vår vänskap är starkare än bråk och tjaffs, men kan vi inte försöka att vara öppna med varandra i fortsättningen? allt blir så mycket bättre då. Inga lik i garderoberna, har du lik - lägg dom framför mig och säg ''Ey, jag klantade till mig. Hjälp mig att fixa detta?'' så begraver vi skiten tillsammans. Det låter väl bra?

Hur du än klantar till dig, vad du än gör, kommer jag alltid att finnas där bakom dig, mitt lilla hjärta.
Glöm inte det."